Vad blir kvar av en logotyp på sexton pixlar?

På skylten ovanför entrén kan en logotyp vara en meter bred och läsas från andra sidan gatan. I webbläsarfliken har samma märke sexton gånger sexton pixlar på sig, 256 små rutor totalt. Där delar den raden med en sidtitel som ofta kapas innan den hunnit skrivas ut.

Det är samma företag och i bästa fall samma identitet, men förutsättningarna kunde knappt vara mer olika. Skylten har avstånd, ljus och storlek att arbeta med. Fliken har en ruta som är mindre än en nagel och en bakgrund som användaren själv bestämmer över.

Den lilla ikonen kallas på engelska favicon, efter de ”favoriter” som Internet Explorer en gång använde för bokmärken. Den har länge behandlats som en teknisk detalj. Någon lägger in en fil när sajten ändå ska publiceras, ofta den runda profilbilden från sociala medier eller en nedskalad version av hela logotypen. Resultatet blir en grå fläck.

Ändå är det ett av de ställen där profilen syns allra oftast. Den som har tolv flikar öppna letar inte efter titlar, utan efter färg och form. Ikonen dyker också upp i bokmärken, i webbläsarens historik och på telefonens hemskärm om någon sparar sidan där. Sedan några år står den dessutom bredvid webbplatsens namn i Googles sökresultat.

Det som försvinner först

När en logotyp krymps försvinner delarna i en ganska förutsägbar ordning. Först går slogan och undertext, som redan i visitkortsstorlek är på gränsen. Sedan företagsnamnet, där bokstäverna smälter ihop till ett streck. Tunna linjer blir halvgenomskinliga, eftersom en linje som är en halv pixel bred bara kan visas som en ljusare nyans av hela pixeln.

Toningar och skuggor klarar sig inte heller. På sexton pixlar finns ingen plats för en mjuk övergång mellan två blå, och det som såg exklusivt ut i stort blir smutsigt i smått. Detsamma gäller små avstånd. Luften mellan två bokstäver eller mellan symbol och text är ofta det första som fylls igen.

Det som klarar sig är stora, enkla former och tydlig kontrast. En fyrkant, en cirkel, en kraftig initial. Märken som från början är byggda kring en enkel symbol har en stor fördel här. Rena ordmärken måste hitta något att plocka ut, oftast första bokstaven.

Färgen är en fråga för sig. Profilfärgen är oftast vald för att fungera på stora ytor, och en dov mellangrå eller ljus pastell kan vara vacker på en vägg men osynlig i en flikrad där alla andra ikoner konkurrerar. Ibland behöver ikonen den mörkare eller mer mättade varianten ur paletten, om profilen har en sådan.

Sedan finns bakgrunden, som är svårare än den ser ut. Webbläsare har numera både ljust och mörkt läge, och många kör mörkt läge i hela operativsystemet. En svart logotyp på genomskinlig bakgrund syns utmärkt mot en vit flik och försvinner nästan helt mot en mörkgrå. Det omvända gäller vita märken.

Det finns två vanliga lösningar. Den ena är att lägga märket på en egen färgad platta, en rundad fyrkant eller en cirkel, så att ikonen bär sin bakgrund med sig vart den än hamnar. Den andra är en SVG-fil som byter färg efter användarens inställning, något som fungerar i flera stora webbläsare men inte i alla. Plattan är det säkrare valet. Hur långt stödet för den färgväxlande filen har kommit ändras däremot mellan webbläsarversioner, så det som stämmer när detta skrivs kan se annorlunda ut om ett år, och det är värt att kontrollera på nytt innan man bestämmer sig.

Miniatyr eller fristående tecken

Vilken av lösningarna som passar hänger ihop med en större fråga, nämligen hur mycket av logotypen ikonen alls ska försöka bära. Ett märke som redan är en kraftig, geometrisk symbol kan ibland skalas ner nästan rakt av, med några justeringar så att linjerna hamnar på hela pixlar. Ett detaljrikt märke med emblem, text och ornament behöver en egen, förenklad version.

Det är i mellanläget det blir svårt. En exakt miniatyr ger en direkt koppling till originalet, men på sexton pixlar går den ofta inte att läsa. En fristående initial i profilfärgen läses snabbare, men förutsätter att betraktaren redan förknippar färgen och bokstaven med företaget. Jag har inte hittat någon undersökning som visar vilket som fungerar bäst i en full flikrad, och erfarenheterna drar åt lite olika håll. Ett välkänt emblem verkar tåla en hård förenkling, medan ett nytt märke möjligen behöver vara mer bokstavligt för att alls kopplas ihop med företaget.

Oavsett väg brukar arbetet följa ungefär samma ordning.

  1. Välj den bärande formen. Bestäm vad som ska vara kvar: symbolen, initialen eller en beskuren del av märket. Allt annat stryks innan något ritas.
  2. Rita i sexton pixlar först. Arbeta på rutnätet i den minsta storleken och placera varje linje på hela pixlar. De större versionerna byggs ut därifrån, inte tvärtom.
  3. Testa mot båda bakgrunderna. Lägg ikonen mot en vit och en mörkgrå flik, bredvid andra vanliga ikoner. Försvinner den mot den ena behövs en platta eller en kontur.
  4. Gör de större storlekarna. Hemskärmsikon och sökresultat får mer utrymme, men formen ska vara densamma så att ikonen känns igen när den byter storlek.
  5. Kontrollera på riktigt. Webbläsare sparar ikoner länge i sin cache, så en gammal version kan ligga kvar efter bytet. Titta i flera webbläsare och på telefon innan arbetet räknas som klart.

Den vanligaste fällan är att börja i andra änden. Den som exporterar logotypen i stort format och låter webbläsaren skala ner den överlåter åt en algoritm att avgöra vilka pixlar som blir mörka, och algoritmen vet ingenting om vilken del av märket som bär igenkänningen.

Filerna, formaten och vem som håller i dem

Att just den genvägen är så vanlig har mindre med slarv att göra än med var ikonen hamnar i arbetsfördelningen. Den som ritade logotypen ser den som en webbfråga. Den som bygger sajten ser den som en designfråga. Och när profilen ses över några år senare uppdateras skylten, brevpapperet och visitkorten, medan den gamla ikonen sitter kvar i fliken.

I praktiken handlar det inte om en fil utan om flera. En liten ikon för flikarna, gärna i både 16 och 32 pixlar eftersom skärmar med hög upplösning visar den större. En version på 180 pixlar som Apples enheter använder när någon lägger sidan på hemskärmen. Större varianter för Android och för sökmotorer. Google skriver i sina riktlinjer för ikoner i sökresultat att ikonen ska vara kvadratisk och att sidlängden ska vara en multipel av 48 pixlar.

För den som har sin sajt i WordPress är en del av arbetet förenklat. Plattformen har en inställning för webbplatsikon där man laddar upp en kvadratisk bild på minst 512 gånger 512 pixlar, och systemet tar själv fram de mindre storlekarna. Det löser filhanteringen men inte formgivningen. En nedskalad bild är fortfarande en nedskalad bild, och de minsta storlekarna tjänar ofta på att ersättas med en handritad fil.

Hos Rawdesigns, som arbetar med både grafisk profil och webbutveckling från kontoren i Norrköping och Stockholm, räknas ikonen därför till logotyparbetet snarare än till publiceringens sista minuter. Den lilla versionen ritas medan märket fortfarande är under arbete, när det ännu går att justera en linje eller ett avstånd för att den minsta storleken ska hålla, och den följer med när profilen senare ses över.

Ett enkelt test säger ganska mycket om var ett företag står. Öppna den egna sajten bland tio andra flikar, gärna i mörkt läge, och se hur lång tid det tar att hitta den. Gör samma sak på telefonen. Om man letar efter titeln och inte efter ikonen har profilen ett glapp i sitt minsta format.

Hur stort jobbet blir därefter varierar. Ett symbolmärke kan vara klart på kanske en eftermiddag, medan ett ordmärke med tunna serifer kan behöva några omgångar innan rätt bokstav och rätt platta är hittade. Lägg gärna in ikonen på listan över det som ska bytas nästa gång profilen ändras, så att fliken inte blir det sista stället där den gamla logotypen lever kvar.

Uppgifter om hur webbplatsikoner hanteras i WordPress-projekt kommer från Rawdesigns.